En stiftelse är ingen garanti för att freda fårhagen för all framtid. Risken finns alltid att det i formuleringar finns kryphål och möjlighet till tolkningar som skiljer sig från intentionen i ett stiftelseförordnande. Ett tydligt och färskt exempel på det finns redan i Grönemad och det gäller den detaljplan som antogs 1988 för området som innesluter badstränderna, Kullgrenbryggan, industriområdet och småbåtshamnen.

Industriområdet mellan badplatsen och småbåtshamnen skapades med huvudsyfte att bereda plats för småindustri med havsnära anknytning. Boende är inte tillåtet, något som anges klart och tydligt i detaljplanen. Ändå lyckades Tanums Kommun med det juridiska konstycket att få till en ”vaktmästarbostad” på 125 kvadratmeter redan 1995, trots beslut i Länsrätten och Hovrätten som var emot detta, och sedan dess har privatisering av området eskalerats.

Idag sträcker sig den trädgård som är anlagd på prickad samfälld mark inom industriområdet in på badstranden och bryter på två viktiga punkter mot det skötselavtal som upprättades 2004. Detta har påtalats för både Tanums Kommun, som äger marken, och Grönemads Samfällighetsförening som har ansvaret att sköta badstranden, vid ett flertal tillfällen. Men det föranleder ingen åtgärd.

Att då skapa en stiftelse som skall förvaltas av Grönemads Samfällighetsförening känns inte som något alternativ då denna förening redan missbrukat det förtroende som givits dem.

Ovan historia finns i detalj väl dokumenterad på fliken “Historien om Grönemads Industriområde”